Tillbaka i vardagen igen

Att ställa alarmet på 06:45 igårkväll var oerhört tungt för att inte säga rent obehaglig, men att vara tillbaka till vardagen i viken är på samma gång underbart. Jag hörde just Simon fräsa ”det är fan ingen golvvärme här”, han har rätt. Det är ingen golvvärme här. Annars så har Sandviken i stort sätt bara fördelar, så trots tidiga morgnar och plugg så är det faktiskt skönt att vara tillbaka i vardagen igen.

”De ä ba å bryt ihop å kom igen”

Skadad, är tyvärr någonting som jag har fått vänja mig att vara de senaste vintrarna. Årets tidiga julklapp bestod av benhinne smärta, vet inte om det är en benhinneinflamtion än.

Efter att jag hade avslutat mitt träningspass i torsdags som bestod av distans så ville jag sluta med orientering då jag bistert kunde inse att jag återigen var skadad. Men, det tog inte lång tid innan motivationen kom tillbaka, det tog ungefär tre stycken ”fan,fan,fan” med Thåström, som Per Elofsson en gång sa ”De ä ba å bryt ihop å kom igen” Thåström på repeat 3 gånger fick räcka som ihopbrytning, nu ska jag komma igen!

 Nu ser jag framemot en period med mycket alternativ träning, för att bli av med problemet. I helgen hann jag avverka mitt första skidpass för året i ett vintrigt Harsa, detta var någonting som verkligen gav mersmak.

Blogg comeback

Senaste inlägget jag skrev var ”Getting ready for the big thing” om mina förväntningar inför Medel SM. Efter ett sådant inlägg så borde jag kanske ha skrivit ett referat från tävlingen eller i åt minstonde en liten, liten notis av något slag. Det gjorde jag inte, mestadels för att det inte fanns något att skriva om det gick varken bra eller dåligt bara mediokert vilket skulle innebära ett mediokert blogginlägg och det är så där mediokert roligt att skriva ett mediokert inlägg.

Inte för att jag har någonting bättre eller mer intressant att skriva om nu utan för att Simon sa åt mig. I alla fall så tänkte jag försöka mig på en comeback, får se när nästa inlägg kommer kanske imorgon kanske aldrig den som lever får se.
Jag har i alla fall inte legat på latsidan träningsmässigt, vinterträningen är i full gång…

 

Som kompensation för mitt dåliga uppdaterande tänkte jag bjuda på min träning från i lördags. Mina damer och herrar jag ger er ”Heavens Course”, från himmelriket som även går under namnet Hertsjö.

Här sitter jag och baddar såren med salt…

Innan läsaren glupskt slukar detta bittra textstycke, så vill jag rekommendera att sätta på Fan, Fan, Fan med Thåström på repeat. Om ni inte har tillgång till detta mästerverk så råder jag er att inte läsa vidare då ni inte kommer förstå hur värdelöst saker och ting kan vara.

 

00:15 vaknar av oerhörda smärtor i svanskotan, bestämmer mig för att det måste gå över innan solen går upp. Reser mig krampaktigt upp ur sängen och möts genast av en ilande smärta. Rotar sedan sömndrucken febrilt i min överfyllda hylla efter ett muskelliniment, hittar till slut tuben och måttar upp en redig klick i min handflata. Jag börjar sedan smörja in det ömmande området i den allra sista kotan på ryggraden. Efter detta lamslagna försök att bikta smärtorna, lägger jag mig mycket mödosamt ner i min säng, drar täcket över mig och ber en stilla bön att jag ska vakna upp 8 timmar senare och må som en vettig människa igen.

 

08:00 vaknar av min alarm signal, det skulle jag inte har gjort. Jag hinner inte ens öppna ögonen innan jag återigen känner smärtan från svanskotan, jag överlägger snabbt att ligga kvar i sängen, men erinrar ett Churchill citat “If you are going through hell, keep going”. Vacklar mig sedan upp ur sängen under ilande smärtor från svanskotan.

 

Skoldagen blir ett helvete, på väg in till en lexion möter jag en av nollorna här på orienteringsgymnasiet, han frågar: ”Har du blivit rövknullad”, givetvis så reflekterar han på mitt stapliga sätt att gå på. Jag tänker efter lite och svarar ” Ja, av livet”.

 

Jag hade planerat allt inför SM, in i minsta detalj, en skottsäker plan som skulle ge mig en ruggig formtopp till Medel-SM. Idag skulle jag kört 4 minuters intervaller, men istället sitter jag och lyssnar på Fan, Fan, Fan på repeat.

Det värsta i det hela är att jag känner igen mig från uppladdningen inför fjolårets stora mål USM, då jag på ett av dom sista passen fick en muskelbristning i låret och kunde glömma deltagande. Det som är bättre i år är att det nästan är fyra veckor kvar tills mitt stora mål Medel-SM, och om allt vill säg väl så står jag då på startlinjen redo att göra ett perfekt lopp under devisen ”Full speed, no misstakes”.

 

En befängd ide

Om ett knappt år så ska jag cykla 15 mil. På en tandem cykel. som tillverkades på 60 talet och är en växlad och väger ca 3 ton.

Ja det är faktiskt sant nästa år så ska jag och min kusin cykla halv Vätternrunt.

Denna befängda iden kom fram när jag och min kusin hade varigt ute och cyklat lite på våran otroligt charmiga tandemcykel, när vi sedan på kvällen sappade runt lite på tv:n så dök ett reportage om Vättern runt upp. Då vi saknar all sorts självdistans så tyckte vi macho som vi är att cykla 30 mil runt Vättern, det är väll ingenting. DÅ! Då kläckte någon av oss den strålande iden att vi skulle cykla runt Vättern på den gamla tandemcykeln.

Nu sitter du som läser och tänker ”varför halva loppet vilka jävla bögar, fjollor, avskum”. Ja, okej jag håller med det är jävligt fjantigt, ska man köra så ska man ju köra the real deal, halv Vättern runt hade lika gärna kunnat heta Vättern runt för bögar och gravida. Jag håller helt med. Men tyvärr så går Jukola samtidigt som riktiga Vättern nästa år. Så det får bli halvvättern.

 

Hårdträningen har redan börjat idag cyklade jag 2 mil och gick på gym, allt med siktet inställt på nästa års Vätternrunda. Eller ja i alla fall halvvättern.

Jag hatar monopol

Jävla skit.. Jävla skit. Hur kul är det när man har hotel i flera serier å pengar å hela köret och man går mot en klockren seger. Sen så helt plötsligt från ingenstans så lyckas jag gå på normalstorg tre gånger i rad och blir ruinerad. Villket världelöst jävla spel enbart tur, jag ska alldrig spela monopol igen…

Oj. vad sur jag blev för att förlora ett jävla turspel.

Förutom att det går åt helvete med monopol så rullar allt på helt okej, jag är på mitt sommarställe på Hasslö som är en liten ö i den blekingska skärgården. Idag så sprang jag elitseriebanan i ronneby från elitserien i våras, det gick ganska bra jag hade 43, Peter Öberg vann på 33. Dom springer inte lite fort dom bästa, men det var vår när han sprang och inte en massa jobbiga löv överallt och dessutom hade han kontroller.

Det finns inte särskilt mycket att göra på den här lilla ön så de senaste dagarna har jag ängnat mig åt att rita en karta the old fashion way på ett blankt papper och utan tekniska hjälpmedel. Det spänande resultatet av mitt kartritande kanske jag kommer lägga upp här senare. Peace out!

Snyltsurfning

Det är midsommar solen skiner vattnet glänser och vinden blåser försiktigt mot mitt ansikte. Jag sitter i den vackraste skärgårdsmiljön man kan tänka sig ihopkrupen i en buske och ägnar mig åt den ilegala verksamheten som jag har valt att kalla snyltsurfning. Då vi i våran sommar stuga, eller mer korrekt hus inte har sånna nymodigheter som internet så blir jag mer eller mindre tvingad att snyltsurfa, men det har jag ingenting emot då utomhus surfning i den här vackra miljön är mycket roligare än att sitta i ett mörkt instängt datarum. Det här med snyltsurfning är någonting som jag varmt vill rekomendera. För att förstärka denna skärgårds idyl så cyklade jag hit på en gammal tandemcykel med min kusin.

Jag kanske redan har skrivit det men jag vill bara pointera att det är vackert här, det är så inåthelvete vackert.

Quick Update

Oj, det var lite för länge sedan jag skrev någonting sist, så det får bli en liten quick update.
Skolan har slutat för det här året och nu kan sommaren få ta fart på allvar, men innan sommaren och alla sommarens chill days kunde ta vid, så väntade en resa till Finland för orienteringsvärldens största stafett Jukolan Viesti.
I Jukola kavlen är det ca 1400 lag med och 7 stycken i varje lag trots att skolan har slutat så lyckades jag efter lite snabbt räknande lista ut att det borde vara ca 9800 personer som springer, och det vill inte säga lite det.
För att dra ner alla leende läppar en gång för alla så hade väderguden bestämt sig för att det skulle regna konstant under hela tävlingen. För Rehns BK:s andra lag (mitt lag) så började tävlingen på bästa tänkbara sätt… NOOT… Då våran första sträcks löpares lampa slocknade till ettan.. kul, att vanka runt i den sotsvarta finska natten utan lampa..
Så vi hamnade efter direkt från start, men sedan så höll vi ihop det helt ok och vi slutade på en placering runt 220 villket är 50 platser bättre en i fjol så det får vi väll vara nöjda med.
Själv så gjorde jag ett stabilt lopp missade kanske 2-3 minuter, då det var mycket tekniskt krävande så får jag vara nöjd med det. Jag lyckades plocka ca 90 placeringar det är jag också mycket nöjd med.
Dagarna efter Jukola fram tills nu så har jag chillat nå grymt och det var välbehövligt känner jag. MEN! Precis när man har blivit uppvilad så kom gårdagens 2-0 förlust mot ryssland som ett knivhugg i hjärtat. Jag är så oerhört besviken på Sverige dom saknade all sorts engagemang och offrade sig ingenting för laget, det fanns i över huvudtaget ingen vilja hos spelarna och stackars Zlatan ett geni bland idioter.
Nu ska jag försöka dra ur kniven ur hjärtat, bryta ihop och komma igen.
Det finns väll ett liv efter EM också, idag så åker jag till Stockholms skärgård och Hästängsudd för att fira midsommar med släkten. Jag ska även försöka klämma in ett fint OL pass i stockholmsterräng. Det var allt klart slut.

Nästan Perfekt

När jag vaknade i morse så kände jag det bara, den här dagen är lite viktigare än alla andra dagar. För idag så skulle matchens matcher, bataljernas bataljer, hatdusten number one avgöras nämligen slaget om NV mellan NV1A och NV1B.

Grenen var Brännboll, Burning balls tänker kanske du, men det vore ju helt galet crazy.

Vi i A klassen hade mer eller mindre utnämnt oss till segrare på förhand, då vi kände att vi hade den överlägsna tekniken och fysiken som den sanna idrottsklassen vi är. Ack så rätt vi hade, vi kunde utan problem kamma hem en promenadseger och utklassning utan dess like.

Efter en lite halvknackig första halvlek hade vi bara en ledning på 4 poäng, men i andra spelade vi upp oss rejält och lyckades bränna ut våra motståndare, om dom ens är värda det epitetet.

I övrigt så är allting nästan perfekt kom nyss hem från en förtjusande löp runda, nu sitter jag här och skriver med solen i ögonen, jag ska snart på skolårets sista lektion, i helgen ska jag över gränsen och i väg till Jukola, och i kväll är det fotboll!

Ja vad kan man mer säga än allting är nästan perfekt

 

 

 

 

Oboymorgon

I morse så var det en tvättäkta oboy morgon, i ordets alla bemärkelser det ända som egentligen saknades var själva oboyen. För de som inte är så bekanta med uttrycket oboymorgon så kan jag förklara hur en sådan går till.

Man vaknar av sin alarm klocka klockan 8, knäpper på snooze funktionen, sommnar om och vaknar 9 minuter senare av alarmet, knäpper på snooze igen, sommnar om, vaknar 9 minuter senare… osv. När man tillslut har snoozat klart efter ca 1 och en halv timme, så inser man att det är försent att träna och sätter sig istället framför datorn och börjar googla runt. Efter en timme framför datorn så börjar magen kurra, då går man ut till köket greppar tag i grötkastrullen, men ångrar sig fort igen och stoppar istället i två rostmackor i brödrosten. Det är i det här läget som oboyen kommer in i bilden, här ska man egentligen fylla ett mjölkglas till hälften och ha andra hälften med oboy pulver, men har man ingen oboy så tar man bara sina mackor ett glas mjölk, sätter sig framför datorn och avnjuter denna näringsrika frukost.

Min teori är att alla behöver minst en oboymorgon i månaden för att må bra, man är ju inte mer än människa.