Bloggen flyttas till goranwinblad.se

13 juli 2010

Har flyttat bloggen till goranwinblad.se där kommer den att uppdateras i fortsättningen. Tack alla som har följt mig här på goranwinblad.wordpress.com, jag hoppas ni följer med mig till den nya sajten. Jag skulle uppskatta om de som har länkat hit ändrar adressen till goranwinblad.se . Alla gamla inlägg finns där, så den enda skillnaden är egentligen att det är en snyggare layout och en smidigare hemsideadress.

Så välkomna till: goranwinblad.se

Annonser

Semesterlyx är…

13 juli 2010

Semesterlyx är att ge sig ut på en morgonjogg där utsikten och naturen är enastående och springa så när havet så att saltvatten stänkter upp mot kroppen som är bar förutom ett par löparshorts. För att sedan slå sig ned vid frukostbordet och käka rökt lax.


Pulsbandsbrännan

10 juli 2010

Precis som de två pristagarna från min ordtävling gissade så var det ingenting annat än just pure-ol i Hertsjö igår. Att stå uppe i tornet vid kontroll 10 och titta ut över en hälsingeidyl utan dess like, väl medveten om att jag snart ska tassa häll igen. Det är svårslaget. Karta

Nu befinner jag mig återigen i stockholms skärgård och njuter av det goda livet. Dock en väldigt kort visit, en mellanlandning innan jag åker vidare mot blekinges skärgård för att ha en lång och härlig semester. Vad kan jag säga förutom; livin da dream..

För er andra som njuter av sommaren så vill jag bara säga att det finns inga genvägar till den perfekta pulsbandsbrännan. Det är bara att ta av sig tröjan, på med löparshortsen liksom pullsbandet och sen är det bara att sticka ut och njuta.


En parasit? lever inom mig

08 juli 2010

Har låtit scannern gå varm idag, det var ett tag sedan jag gjorde det jag gör bäst. Det vill säga scannar, quickroutar och analyserar. Jag lät orienteringsnörden inom mig gå lös, den lever som en parasit i en kropp som inte håller.

Har fått tillbaka glädjen i orienteringen, det var roligt på Kapa, samt igår på Flästaheden. Vilket har resulterat i att kartpärmen återigen är on fire.

Jag tror det lätt blir så att orienteringsträningen går av ren slentrian, man sticker ut på sin bana utan att veta varför, kommer hem kanske scannar kanske quickroutar, men analyserar det gör man inte. Vad har man då lärt sig av träningen? Inte mycket. Jag har tack vare orienteringsnörden inom mig sällan orienterat av ren slentrian, jag älskar sporten och försöker lära mig något nytt varje pass. Men, att bara kunna jogga tog ett tag ol-motivationen från mig. För om jag ska vara ärlig så är att orientera utan att någon gång kunna ge allt i löpningen inte the real deal. Orienteringsnörden inom mig kunde inte hålla sig lugn länge. Nu vill den ha det den kan få. Det blir nog ett pass imorgon, troligtvis i Hertsjö kan inte hålla mig borta från den kartan.

Jag tror ni vet med vilket addjektiv jag kommer beskriva morgondagens träning med. En ledtråd är att jag och Albin ”kungen” Ridefelt, hävdar oss vara grundare till ordet. Eller kanske inte grundare, men det är vi som har fått fart på användningen av det i orienteringssammanhang. Tävling, först att kommentera med ordet vinner.


Bilder från Lettland

07 juli 2010

Våran fotograf Henke Fröjd har hostat upp bilderna från Lettlands expeditionen, många sköna bilder så jag var bara tvungen att lägga upp några här. Bilderna behöver inga kommentarer, de talar för sig själv. Så här har ni ett bildspel från det ljuva livet i La La La Latvia.

Detta bildspel kräver JavaScript.


You should only know how hard I trie

06 juli 2010

Är tillbaka från en grymt kul tripp till Lettland med härliga rehngrabbar. Det var till 99% roligt, det som var trist var dag 1 på Kapa 3-days då jag utmanade knät för mycket och vid kontroll 9 fick ta beslutet att det var stilsam promenad som gällde resten av banan. Det var en härlig känsla att kuta på lite i alla fall, jag ledde fram tills knät sa ifrån. Trodde för en stund att knät var bra. Naivt. Promenaden därifrån blev en lång funderare och en hel del svordommar, tur att mina medtävlande inte talade samma språk som mig. Jag bryter mer eller mindre ihop med jämna mellanrum, ibland rinner bägaren över. Att ha varit skadad i ett halvår har inte varit någon dans på rosor. Det börjar bli vardag för mig att bryta ihop och komma igen. Men om jag får citera en hård kille från en intervju i senaste numret av Cafe som på frågan hur han tacklade skadan som gjorde att han fick stå över inomhussäsongen så svarade Johan Wissman någonting i stil med: ”Under en idrottskarriär på 15-20år så kommer motgångar, man får ta det som en man”. Jag tar det som en man. Jag kör mina mjölksyrebetungande rullskidpass och tar en kalldusch efter, jag gör vad jag kan.

För den som trodde någonting annat så är det fortfarande 100% satsning mot Polen som gäller. Ska börja titta på vad man kan göra med knät kirurgiskt inom den närmaste tiden.

Jag tror fortfarande att jag kommer ta mig till Polen och prestera bra där, men om jag inte skulle göra det. Så ska jag inte kunna sitta och tänka vad jag borde ha gjort annorlunda. Jag ska kunna säga som bandet Laakso sjunger i låten My Gods: ”You should only know how hard I´ve tried, still I failed”.


Lettland

04 juli 2010

Har efter nagra sjukt fina dagar i Aluksne nu anlant till Riga och Franks Hostel. Reseledaren Parten har satt till sa att allt har gatt som smort under resan. Mitt kna totalstrejkade forsta dagen och jag fick promenera, har eftersom kunnat jogga lite och fatt lite erfarenhet fran en spannande terrangtyp. Utover orienteringen sa har det har varit som en fin solsemester, den lettiska sommaren ar inte att leka med, nagra i sallskapet har blivit aningens branda. Skriver kanske mer om det har aventyret nar jag kommer hem. Nu ska vi se vad Riga har att erbjuda.